MIN KÄRE BROR – Jag kan inte längre neka mig nöjet att anta den vänliga inbjudan du gav mig när vi senast skildes och tillbringa några veckor hos er på Churchhill. Om det passar dig och mrs Vernon att ta emot mig just nu, hoppas jag därför att inom några dagar få bli presenterad för en syster som jag så länge har önskat lära känna. Mina goda vänner här ber mig så varmt och enträget att stanna längre, men deras gästfria och gladlynta läggning får dem att ägna sig mer åt sällskapslivet än vad som passar min nuvarande belägenhet och sinnesstämning; och jag ser otåligt fram emot den stund då jag blir mottagen i er ljuvliga avskildhet.
Jag längtar efter att få lära känna dina kära små barn och skall vara mycket angelägen om att vinna en plats i deras hjärtan. Snart kommer jag att behöva all min själsstyrka, eftersom jag står i begrepp att skiljas från min egen dotter. Hennes käre fars långvariga sjukdom hindrade mig från att ge henne den uppmärksamhet som både plikten och tillgivenheten krävde, och jag har alltför goda skäl att befara att guvernanten som jag anförtrodde henne åt inte var sin uppgift vuxen. Jag har därför beslutat att låta henne börja på en av de bästa privatskolorna i London, där jag får tillfälle att själv lämna henne på vägen till er. Jag tänker, som du ser, inte låta mig nekas tillträde till Churchhill. Det skulle verkligen smärta mig djupt att få veta att du inte hade möjlighet att ta emot mig.
Din djupt tacksamma och tillgivna syster, S. VERNON.
